Morgonstress, kö och dagislämning

Herregud så skulle man gå upp igen då, tidigt, satte klockan på 6.15, 6.30 och 7.00. Man är ju så rädd att man ska försova sig. Tyvärr kan det ju bli fel så att man tänker för mkt på det och inte somnar alls. Något dyl hände mig själv klart. Sov mellan 1.00-2.15 sen från 4.00-6.00. Sen var det bara o börja morna sig så att säga. Satt klar o redo i bilen 7.05 Nu skulle här dånas ner till Åkersberga o lämna dotter på dagis. Och då, direkt när man kommit ut ur stan så blir det kööö. Från gnista rodellen som den heter och fram till Knivsta så kryper man fram. Självklart så känns det då som om tiden flyger istället.
.
Helt plötsligt så släpper det, jag dånar gasar till max.. bilens max fart är ju ändå inte sådär jätte hög med endast 75HK. Kommer fram ca 8.30. Där åts det frukost o diverse. Packar ihop dotterns grejer o fipplar runt lite. Sen blir det att man packar in dotter, vagn o grejer och så...mot dagis. Det får fan heta dagis nu, allt annat låter ju bara tramsigt. Kommer dit kl. 9 klär av dotter hennes skor och så. Instruerar dagisfröknarna det som jag själv hade blivit instruerad av dotterns moder att jag skulle säga. Känner mig stolt att jag kom ihåg att säga allt. Var som en handlingslista..alltid något man glömmer. Men inte nu inte. Tänkte sen att jag skulle vara där lite grann och kolla att det går bra. MEN ICKE! Det var bara för mig att vinka och sen gå. Kändes lite snopet. Men det ordnar sig nog... får kolla sen. Blir moster som ska hämta.
.
Själv åkte jag fort tbx mot norr. Eller fram till upplandsväsby susade jag fram. Sen kom jag bakom en ceviliare och kunde bara halvsusa. Men upptäckte sedan att han kunde gasa på rätt bra ändå.  har slängt in en tvätt och ska sen prova ut några inlägg senare. Är man plattfot så är man. Ikväll skall jag kolla in den lägenheten jag skrev kontrakt på tidigare. Det blir spännande och se hur stort rum min dotter får när hon är hos mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0